En dag med ungdomsrådet!
Blev att stiga upp tidigt idag och bege sig till Högsby för att ha en heldag med ungdomsrådet! Vore att ljuga om jag sa att vi fick en massa gjort, men det blev många glada miner och skratt! På grund av sömnbristen jag lidit av på sistonde blir det att gå och lägga sig tidigt ikväll, eftersom skolan kallar imon igen! Ser fram emot "föreläsningen" vi ska hålla på Fröviskolan om någon vecka!
Sov gott, Sebastian
Sov gott, Sebastian
Hejdå, vi kanske ses någon gång igen
Jag träffade en vän ikväll. Det känns skönt att ha någon man kan lita på, vara ärlig mot och som kan hjälpa dig.
Vi alla vet att vårt liv på jorden är kort jämnfört med dem tusentals år som gått och de som komma skall, ändå slösar vi bort en stor del av livet med att sova, för att vi måste. Något vi inte måste slösa bort livet på är väntan, men det väljer vi att göra ändån. Jag har väntat länge nu, för länge, men det kommer en tid då du inser att det var, som sagt, slöseri. För mig är den tiden kommen nu.
För att visa det för mig själv sväljer jag nu mina känslor för dig, häller upp ett glas och skiter i allt.
Lev väl, Sebastian
Vi alla vet att vårt liv på jorden är kort jämnfört med dem tusentals år som gått och de som komma skall, ändå slösar vi bort en stor del av livet med att sova, för att vi måste. Något vi inte måste slösa bort livet på är väntan, men det väljer vi att göra ändån. Jag har väntat länge nu, för länge, men det kommer en tid då du inser att det var, som sagt, slöseri. För mig är den tiden kommen nu.
För att visa det för mig själv sväljer jag nu mina känslor för dig, häller upp ett glas och skiter i allt.
Lev väl, Sebastian
No woman no cry
Meningen "No woman no cry" är något som fasnat i mitt huvud på sistonde. Det är så sant som det är sagt. Jag tänker för mycket på dig, och när jag tänker på dig går jag in i en slags trans som påminner mig om alla mina egna brister och alla chanser jag inte tog för att göra allt rätt.
Jag vet inte vad det är som pågår men jag blir mer och mer förvirrad för varje dag som går. Jag försöker alltid tänka ett steg längre än vad jag kan och glömmer bort vad jag har framför näsan, detta är en egenskap jag hade kunnat leva utan. Eller hade jag kunnat det? Jag är inte säker.
Nej, nu får det räcka med djuphet, jag har redan sjunkit långt ner i ovissheten. Tror jag. Blir att ta en dusch och läsa till alla prov jag måste göra, prov som ska forma min framtid.
Peace out, En bekymrad.
Jag vet inte vad det är som pågår men jag blir mer och mer förvirrad för varje dag som går. Jag försöker alltid tänka ett steg längre än vad jag kan och glömmer bort vad jag har framför näsan, detta är en egenskap jag hade kunnat leva utan. Eller hade jag kunnat det? Jag är inte säker.
Nej, nu får det räcka med djuphet, jag har redan sjunkit långt ner i ovissheten. Tror jag. Blir att ta en dusch och läsa till alla prov jag måste göra, prov som ska forma min framtid.
Peace out, En bekymrad.
Då och nu
De säger att tiden läker alla sår, snarare motsatsen skulle jag våga påstå. Ikväll av någon anledning hittade jag nämligen tillbaka till mitt förflutna. Gamla vänner som man knappt längre känner var mitt sällskap. När jag insåg detta frös jag till i korsningen där min barndomsgata tar sin början. Jag kan svära att jag stod där i flera timmar, jag kan svära vid min ogrävda grav att min klocka ljög. Jag kände knappt igen mig, vilket skrämde mig.
Buskar och träd som var så höga, var nu så korta. Gatan som var så lång var nu kort. Hus hade bytt färg, nya träd växt fram. För blott fem år sen bodde jag på denna gata. Det började riva och slita i kropp och sinne när jag stod där. Jag vet inte varför men jag fick en impuls att titta upp, upp mot den stjärnklara himlen och jag fångades i stunden. Jag började tänka tillbaka hur det var förr, hur bekymmerslöst jag levde. Detta fick mig att jämnföra då med nu. Utan tvekan kan inte då mäta sig med nu, för då hade jag inte mött dig, dig som får mig att storma som ett hav.
Buskar och träd som var så höga, var nu så korta. Gatan som var så lång var nu kort. Hus hade bytt färg, nya träd växt fram. För blott fem år sen bodde jag på denna gata. Det började riva och slita i kropp och sinne när jag stod där. Jag vet inte varför men jag fick en impuls att titta upp, upp mot den stjärnklara himlen och jag fångades i stunden. Jag började tänka tillbaka hur det var förr, hur bekymmerslöst jag levde. Detta fick mig att jämnföra då med nu. Utan tvekan kan inte då mäta sig med nu, för då hade jag inte mött dig, dig som får mig att storma som ett hav.
